....för Klagshamns ryttarförening, där jag för fyra år sedan stod och darrade inför en ridlektion efter ett väldigt långt riduppehåll på 34 år.
Oj så kul det var att sitta till häst igen...och oj vad ont det gjorde både här och där dagen efter ;) Men jag var fast och efter den lektionen har jag ridit regelbundet varje vecka
Favorithästen är Fekor, en tjugotvå år gammal arab som är väldigt väldigt snäll och trygg att sitta på....
I söndags gick klubbens traditionella Julshow av stapeln, där jag hade den stora lyckan att få deltaga i Kadriljen.
Vilket innebar intensiv träning veckan innan...
...men nu är jag tillbaks...i familjeliv och bloggliv igen ;))
KRF är en fantastisk förening som ligger alldeles underbart ute på Klagshamnsudden lite söder om Malmö.
Våra lokaler är inhysta i en gammal cementfabrik vilket är väldigt speciellt....
Men anläggningen är sliten och skulle behöva rustas upp och vi behöver att nytt ridhus...
I Malmö pågår en ridsportsutredning där det ska utredas om och vilka klubbar det ska satsas på och om någon (KRF) eventuellt ska flyttas....eller ve och fasa slås ihop med någon annan...
KRFs önskan är såklart att få stanna kvar...
...titta gärna in på KRFs hemsida om du är nyfiken...
Vill man stötta finns det en lista att skriva under....
Varför jag fick för mig att börja rida igen undrar ni kanske....
...Jo, efter att ena dottern ridit några år och till slut kunde så mycket själv att det bara var chaufförsjobbet kvar till mig, insåg jag att pysslet och stunderna med hästarna var något jag saknade...
Det blev inte bara reklam, det här inlägget, det blev lite personligt också och det finns faktiskt en liten trädgårdsanknyning också...
Titta på mina handskar...köpta på Coops trädgårdsavdelning för femtio kr...perfekta för trädgårdsarbete av finmotorisk art och även perfekta för ridning.
Såhär i efterhand konstaterar jag dock att färgen inte är helt perfekt för kadriljutstyrseln...
Till alla som inte tycker häst luktar lika gott som jag gör, bjuder jag på lite virtuell hyacintdoft till tröst....
Hej vad kul att läsa lite häst här. Har själv haft häst sen jag var 12 men ej nu längre på många år. Förstår att det är roligt att rida. Hinner ej just nu men vore kanske nåt att ta i senare. Önskar dig en riktigt fin dag/Gela
SvaraRaderaMen vad kul! Förstår precis din längtan, att jag började med hästlivet igen var också tack vare min dotter. Jag höll nästan 15 år paus från något som upptagit 14 år av mitt liv och var på väg att bliu mitt yrke. Det är så himnla kul att komma i gång med hästlivet igen, jag började som du med att rida på ridskola, var jättekul, men sedan har det blivit egna hästar igen och nu börjar min unghäst bli ridbar och det är en lång resa, men rolig sådan. Fin din favorithäst är! kram Sophia
SvaraRaderaVar också "hästtjej" en gång i tiden - men det är 55 år sedan!!! Eftersom jag fick reumatism var jag tvungen att sluta och har inte vågat mig upp på en hästrygg igen trots att reumatismen försvann helt efter tredje barnet. Blir dock lite sugen när jag läser ditt entusiastiska inlägg...
SvaraRaderaVi har visserligen ridintresserade barn och barnbarn men eftersom min man är hästallergiker har vi inte skaffat häst även om vi har utrymme för ett par utan nöjer oss med att ha fjärrkontakt med hästarna på vår äng utlånad till stallet i närheten.
Ha det gott!/Laila
Mmmmm häst luktar GOTT!!
SvaraRaderaJag har saknat dej här och funderade just igår på var du höll hus ;))
Mina tjejer red också på Klagshamn (tror jag sagt det innan)och det är ett fantastiskt ställe tycker jag.
Jag red också i tonåren men har faktiskt inte satt upp på någon ännu fast min äldsta dotter nu har två egna.
Lite feg är jag faktiskt....:S
Måste känns underbart att hitta tillbaka till en gammal passion och intresse... Har aldrig varit någon hästtjej, vet egentligen inte varför..... Tycker att hästar är bland de vackraste djur som finns!
SvaraRaderaKram Charlotte
Förstår att du har en fin avkoppling med ridningen och så trevligt att dela intresset med dottern.
SvaraRaderaTack för din snälla kommentar, vet faktiskt inte om lökhuset hade någon funktion, tror kanske det bara var till lyst...
Hejdå!
Jag förstår precis din känsla! Jag var en inbiten hästtjej. Men när jag flyttade hit så övertalades jag att följa med på en tur med islandshästar. Det blev början till en nytt sätt att rida och det känns helt underbart!
SvaraRaderaKram Randi
Vad härligt det ser ut.
SvaraRaderaVi hade två hästar i flera år som vi red på och hela familjen gick även på ridskola. Hästarna var inhyrda där och de användes till vuxenridningen.
Men när barnen skaffade eget så räckte tiden inte till så vi gjorde oss av med hästarna.
Men jag tror att ridtekniken sitter i ryggmärgen det är bara rumpan och benen som behöver tränas:o)))
Kanske jag skall mjuka upp mig och ta ridlektioner igen, det skulle bli en bra avkoppling. Fast tiden verkar inte räcka till, eller är det en ursäkt??????
Ha det gott
Gunilla
Så mysigt det ser ut!! Jag red till sena tonåren, men en olycka gjorde mig rädd och jag kom aldrig riktigt över den rädslan, tyvärr. Men doften kan jag fortfarande uppskatta och klappar gärna om kompisars hästar.
SvaraRaderaKram
Kan inte precis säga, att jag är en hästmänniska även om jag försökte mig på att rida i unga år. Men jag tycker både om hästar och doften av dem och ser gärna på hästtävlingar på TV. När jag tittar på dina bilder kan jag nästan se dem röra sig. Det (och du) ser så stiligt ut.
SvaraRaderaKram
Eva
Det är iallafall inte försent att börja rida i 50-årsålder...På stallet finns en grupp tanter som rider regelbundet och de är i åldern 70+.
SvaraRaderaOch Eva...jag känner mig hur stilig som helst...och stolt över att få vara med...på "min" väldigt snälla och vackra och ädla häst ;)))