Älskar....

.....älskar inte.....
Känner mig lite kluven inför äpplet med kärleksbudskapet.
Det är gulligt tycker jag men i vanliga fall retar jag mig fördärvad på alla små klisterlappar som finns på frukt nuförtiden.
För att inte tala om hur jag retar mig på att de hamnar på så konstiga ställen i hemmet beroende på vem som ätit frukten och var.....
Och på det här äpplet har någon först klistrat dit en klisterlapp och sedan har samma någon, eller någon helt annat pillat bort den igen.

Tack för all medkänsla i kaninsorgen....tiden får utvisa om det blir en hyllning till alla kaniner som bott där, att göra ett litet tempel till deras ära eller bara hädiskt att använda deras boning som lusthus.
Jag lånar prästgårdsevas ord för de speglar precis hur det känns och ger lusthusets eventuella framtid ett mening.....

Vi har haft fem kaniner. Äldsta dottern fick sin första kanin när hon var sju år, för tio år sedan. Efter ett tag tog vi hand om kusinens kanin när kusinen visade sig vara allergisk. När första kaninen var två år var dottern ute med kaninen och kompisen och kompisens kanin. "Något" hände och vips hade vi två kaniner till.
Så som mest hade vi fem kaniner samtidigt och efter några år när åldern tog ut sin rätt och vi trodde att kanintiden gick mot sitt slut ville yngsta dottern ha en egen kanin, och så klart att hon fick det....
Och allihopa har bott tilsammans i ett tvåvåningskaninhus inne ikaninlusthuset som vi (mannen) byggde för att kaninerna skulle kunna skutta ut och in som de ville och för att barnen skulle kunna sitta med dem och kela utan att vara rädd för att kaninerna skulle rymma eller bli störda av hund eller katter....